Man märker att man börjat gymma...

... när man är så biffig att man har sönder köksredskap för att man inte kan kontrollera sin egen styrka!


(det kan ha haft att göra med att smöret var hårt eller att kniven var rostig, men jag säger ju bara vad jag tror. Mina triceps är inte att leka med!)

Beach 2011, jag är redo!

Hejdå.

Facebook-statusar får tydligen bara vara 420 tecken långa...

... så jag får berätta om min dröm här istället. Såhär var det tänkt:

"Karin Wahlberg drömde att mamma kastade ut katten i hallen. Plötsligt säger någon "men oj, nu har hon tappat svansen". Katten tittar på sin egen svans liksom underifrån, mellan sina egna ben, och tittar sedan förvånat/förnärmat på mamma som uppenbarligen orsakat denna förlust. Sedan går hon iväg - men svansen är inte helt loss ännu, den ligger liksom kvar på golvet, så den dras ut lite tills den blir så tunn att den slutligen går av bara därför. (Det såg konstigare ut än det låter)"

I drömmen tänkte jag också att jag skulle skriva en status på facebook liknande den där, men inte då att jag drömde det hela utan att det faktiskt hände.

Hur som helst, detta var inte allt jag drömde! Nej, jag måste verkligen ha känt att jag hade dålig andedräkt inatt (märkte det när jag vaknade en gång), för jag har drömt om tandborstar två gånger!

Ena gången skulle jag köpa en ny och kunde liksom inte bestämma mig för vilken jag ville ha. Ingen var ju den perfekta tandborsten! (en sån jag hade innan). Men så till slut kände jag att "den här tandborsten är ändå den bästa av de som finns, den tar jag tror jag".
Fast då märkte jag att någon annan titta på något på andra sidan hyllan, liksom på baksidan, och tänkte att "åå finns det fler att välja på där?!". I min iver att se ifall min favorit-tandborst-sort fanns där hängde jag tillbaka den jag bestämt mig för innan och gick runt hörnet för att se efter.
Men nej ack nej, där hänge det inte alls tanborstar, det var inte ens likt tandborstar! Så jag gick tillbaka fort som attan för att sno åt mig den andra tandborsten innan någon annan lade beslag på den, men då var den redan borta. Ånej! Hur kunde jag vara så dum att jag hängde tillbaka den?? Jag vet inte.

Andra gången hade jag bara panik och ville borsta tänderna innan jag skulle visa mig bland folk, och så blandade jag ihop vilken tandborste som var min. Det hela slutade med att jag borstade tänderna med flera olika tandborstar samtidigt.

Hejdå.

Saker jag gör med vänster långfinger

- Stänger av vattenkranar
- Stöttar upp skålar när jag äter tacos
- Drar upp dragkedjan på vänster jackficka
- Kliar mig på benet
- Håller i sakerna jag diskar
- Bär Ica-kasse
- Spolar på lilla spolen på toaletten
- Tar tvål
- Sätter på kameran
- Blockerar en spark i karaten så att övre två delarna liksom pressas bakåt lite väl mycket. I alla fall en gång, och tack vare detta märkte jag under dagen att alla dessa andra fantastiska saker gör jag också med vänster långfinger. Vilken grej!

Krigsskada

(Jag vet att jag har korvfingrar annars, men sådär ser mitt långfinger faktiskt inte ut!)

Hejdå!

Ny familjemedlem

Men vad ska han heta?!
Emmas tidigare växter heter Oskar och Älsklingen, och den som denna lilla raring ersatt hette Fabian (må han vila i frid).

Såhär ser han ut:

Bedårande, inte sant?

Men vad ska han heta? Vilket tycker just DU passar bäst?
Ladda upp inför det nästviktigaste valet 2010 med att rösta i det viktigaste!

Gör din röst hörd! ------------------------------------------------------------------------------->

Lördagsgodis (höhö)

På nästan vår gata i Västerås bor typ världens bästa godis-affär. De har bajs-godis och kiss-godis och massa gott godis.

Och!

I ena hörnet: Vuxengodis!

Haha! Ser ni vad detta föreställer?!
De har även:

Och:

Och dessutom.
När godisarna har legat i en plastpåse tillsammans, blivit lite varma, lite... ja ni vet... så dras de liksom till varandra. Detta är hur de ser ut under "akten":

Vill knappt spekulera i vad de olika substanserna på sammankomsten är för något...

Mmm, gott!

Sommarprojekt!

Eftersom jag varit arbetslös i sommar och inte ville vara helt sysslolös införskaffade jag några pärlplattor och massamassa småsmå pärlor och började bygga. Det tog i princip hela sommaren och är typ hur grym som helst! Det höll på att gå åt helvete när den skulle strykas men min ädle bror red in på en vit springare och räddade situationen. Den har bara några små ärr kvar efter traumat, och de syns knappt. Bara ett. Titta vad fint!!


Hejdå.

Efter en lång tids frånvaro...

... ser kylen och skafferiet ungefär likadant som det gjorde när man lämnade det. Vid första anblicken. Men när man tittar efter lite närmre så inser man att man glömde slänga vissa färskvaror, typ kanske lite korv eller något smörpaket. Och vissa av dessa grejor klarar av att stå ganska länge utan att se äckliga ut. Andra gör det inte lika väl. Idag till exempel när jag återvände till Västerås efter lite mer än två månader borta hittade jag en grön macka och en prickig ost!
Alltså det låter kanske lite äckligt, men båda låg i påsar så jag behövde inte lukta på dem (vilket iofs kunde varit intressant, för att testa liksom hur det luktade, men jag motstod idén. Så spännande verkade det inte...)

Fast egentligen, jag ska inte påstå att dessa små fynd endast uppkommer om man inte varit hemma på länge. Små tingester som liksom lyckas smita undan ens skarpa ögons icke så vaksamma blick längst bak i kylskåpet kan förekomma även vid full närvaro av inneboende människor, och även nykter. I våras bodde antingen jag eller Emma hemma (haha det rimmar!) hela tiden, och ändå återfanns diverse lurviga frukter i kylen.

Och!

Den brunaste bananen jag någonsin sett!

Det fanns liksom inte ens en endaste liten fläck med något som liknade en mer gulaktig nyans på den! Sjukt.
Dock såg den ganska normal ut inuti.

Men jag smakade inte. Jag har tillräckligt svårt för gula bananer, jag tror inte att de bruna är godare.

"Den är redan död!!"

Bakgrund: Idag skulle jag och mamma koka kräftor till en gemensam kräftskiva som ska vara på landet på lördag. De kräftor som fångats av Nissebo under natten lades i en stor plastlåda med vatten under tiden familjen Wahlnöt åt frukost med mera. Innan själva kräftkoket började fick jag uppdraget av den ömma modern att dela upp kräftorna i tre hinkar med ungefär lika många i varje hink. Sagt och gjort, jag plockade kräftor och delade upp i hinkarna. Jag plockade och plockade, och till slut hade jag kommit till botten på lådan. Och där.

Under den största kräftan av de alla som låg kaxigt i ett hörn med mäktig överblick över lådan, låg en livlös liten kräfta. Den rörde varken på ben eller armar, såsom kräftor annars gör, utan den bara låg där stilla under jättekräftans maffiga klor. Mitt sjätte sinne aktiverades genast. Jag kände det starkt i hela kroppen, och jag utropade förskräckt:

"Den är redan död!!"

Hela jag överväldigades av en djup sorg. Den lilla kräftan hade legat där i flera timmar och kanske kämpat för sitt liv innan den till slut gav upp och lät döden komma till honom. Eller henne. Vilket fruktansvärt slut! Att vara för svag för att överleva.
Men samtidigt kan jag tycka att det är lite lustigt att jag blev så förtvivlad över en liten kräftas död, när det jag ska komma att göra hela dagen är att koka kräftor = lägga ner dem i kokande vatten där de lider en sakta stilla död där deras sista sekunder i livet är så varma så de inte vet vart de ska ta vägen. Paniken de känner kan jag bara föreställa mig (en av kräftorna, den största, protesterade kraftigt genom att hugga tag i kanten på kastrullen och spjärna emot). Är inte det värre?
Men den förtidigt döda kräftan blev plötsligt så utblottad på något vis där den låg, naken och ensam i plastlådan. Övergiven. Död.

Antal böjningar i detta inlägg av ordet kräfta = 16.

Bada bastu.

Är det inte en ganska konstig grej egentligen? Eller åtminstone när man gör det på badhus.

Alltså: Man sätter sig spritt språngande naken i ett jättevarmt, ganska litet, rum med träväggar. Sedan kommer det in två andra människor, helt oberoende av varandra, även de spritt språngande nakna, och sätter sig i det lilla jättevarma rummet.
Ingen av människorna känner varandra eller har ens sett varandra förut.
Ingen av människorna verkar som att de ens ser varandra.
När en av människorna känner att den fått nog av värmen lämnar den rummet. Ingen av de andra tu lägger särskilt mycket vikt vid händelsen. De lämnar rummet när de själva känner sig nöjda, något som inte inträffar samtidigt.
De duschar och klär på sig och lämnar badhuset i sin egen takt.


Detta har hänt: Tre människor som aldrig sett varandra och aldrig igen kommer att se varandra har suttit nakna tillsammans i ett litet jättevarmt rum med träväggar. Skulle de trots allt se varandra i framtiden skulle de kunna säga "Jag har sett dig naken!". Varför de nu skulle vilja det? Skulle de ens känna igen varandra? Förmodligen inte.

Korvfingrar

Mina damer och herrar, jag har talat om dessa små tjockisar till fingrar sedan tidernas begynnelse. Få av er har trott på mig, men nu! Nu har jag beviset! Min fingrar är tjocka! De är korvfingrar!

Ser ni?! Vem kan säga emot mig nu?
Ingen!

"Jag har forskat om ankor"

Det har konstaterats förr och jag konstaterar det nu igen: Det är roligt att man när man var liten sade sig ha forskat om ett ämne när man hade tittat i en bok och skrivit av det som stod där och sedan läste upp det innantill för klassen på redovisningen. Man har en lite annan verklighetsuppfattning nu när man samlat fler vuxenpoäng.

Hursomhelst, ankor är fascinerande djur! De är:

Revir-djur - passa er för att hänga alltför mycket runt bron vid kyrkan i Eskilstuna, ty där bor det endast två tappra ankor som verkar ha skrämt bort (eller mördat?) de andra ankor som också var sugna på just den bostadsplatsen.

Lekfulla - är ni lite uttråkade och vill leka kan ni ta er till stadshuset i Västerås, ty där leks det "röda lyktan stopp" av ankorna som regerar där i krokarna. I alla fall av två.

Huvudlösa när de sover - har ni sett en anka sova förstår ni nog vad jag menar. Man ser ju liksom knappt vad som är bak och fram på ankan förrän ankan vaknar och blinkar lite med ögonen som då befinner sig någonstans mitt på ankan. Och då är det ju egentligen inte så lätt att förstå vilket som är fram och bak på ankan i alla fall, för att ögat är på mitten säger ju egentligen ingenting om just det.

De är dessutom rätt så vulgära djur.

Geografi - inte visste jag att det kunde vara roligt!

Eskilstuna:

Det ser ju oskyldigt ut, inte sant?

Men!

Vänta bara tills man zoomar in på bilden!

Hjälp! Tänk bara vilken raggningsreplik.
"Ska du med hem eller?"
"Aa, kanske... Var bor du någonstans?"
"Snopptorp!"
Vem säger liksom nej till det?!


"Jahaa, har din mormor dött?"
"Jaa. Vi hade en jättefin relation. Hon begravdes i fredags"
"Vad tråkigt. Var höll begravningen till då?"
"I kyrkan i Snopptorp"

Jag skulle nog försöka dölja mitt fniss med ett försök till sorglig harkling.


"Snopptorp" är dock inte det enda lustiga namnet på ort i Sverige. Ni som var med på kanothajken när jag gick på senior (kan det ha varit 2005?) kanske minns detta:


Hahaha!
Vi paddlade i Långtarmen och avslutade vår resa i Stjärtnäs.
Avfärd skedde från Munhålaholm. Vi passerade även Magsäcksudden och Ändtarmskanalen på vår expedition.
Eller?

Please hang up now!

Ibland undrar jag om jag valt fel i livet. Ska jag verkligen bli sjukgymnast? Är det verkligen det som är mitt kall? Skulle jag inte passa grymt mycket bättre som manus-författare?
Om jag fick ha Elin med mig, som egentligen kanske oftast gör större, eller i alla fall bättre, delen av jobbet...

Nåväl.

Anledningen till att jag denna gång funderar över saken är att jag precis lyssnat på ett av våra stora mästerverk! En radioshow vi gjorde i tvåan på gymnasiet. Uppgiften (i engelska för övrigt) var att skriva ett tal eller en debatt av något slag, minns inte riktigt, som man hur som helst fick spela in. Våran diskussion i radioprogrammet vi då valde att göra handlade om

"Pink t-shirts with teddybears on, is it really okay?"

Vissa delar av programmet är kanske inte riktigt lika storslagna som andra, men dessa två delar är typ asbra:

Dialog mellan Bob, 27, och programledare Karyn Whaleberg:
Bob:"I wanna tell you my secret now. I see dead teddybears!"
"...When?"
"All the time! They're everywhere, walking around like regular teddybears!"
"Woow... But, what do you think about teddybears on pink t-shirts?"
"And you know, the teddybears. They can take over people! It could be anyone! The girl next door. Or the little boy on the train, with the ice-cream!"
"You know, Bob? I could be me!"
...
"Hih!"
klonk!


"Next on the air we have Kim, 14. Hello Kim! What do you think about this question?"
"Well, I wear pink t-shirts with teddybears on all the time, and I don't care what anybody says about that"
"You go girl!"
"But... I'm a guy!"
"Ooh... eeeehm"
Please ha
kchhsh
klonk!
Thank you for your call!


Är det inte bra så säg?!

Bajs.

Hur kan man aldrig bli uttråkad av detta fascinerande ämne? Jag vet inte. Det är något alldeles speciellt med bajs.

Hur undslipper du en pinsam tystnad? Du börjar prata om bajs! Givetvis.

Men!

Bara för att bajs är roligt, betyder det inte att det är gott! Och att man vill äta det! För det vill man ju inte.
En gång när jag åt frukost till exempel så hamnade en all-bran-flinga utanför tallriken. Och nog för att all-bran-flingor är bruna, och konstigt formade, men just denna all-bran-flinga var något alldeles särskilt lik en bajskorv. Och jag tänkte "Gud, ska jag lägga ner en bajskorv i tallriken?!". Jag bara kunde inte förmå mig själv att lägga den i tallriken, och än mindre äta den. Man vill ju faktiskt inte äta bajs!

Eller...?

Kanelbajsgodis.
Jag har hört att de är rätt goda...

Hejdå.

Gott nytt år.

Hej!

Jag ska dela med mig av två roliga saker.


Nummer ett (och detta är främst för er som inte har fejsbook eller som inte går in där särskilt ofta och därav missat detta, då jag faktiskt haft det som statusuppdatering där, fast som en länk till wikipedia, så är man lat har man kanske inte läst i alla fall): Wikipedias definition av "huvud"

Huvud, latin caput, ofta på halsen sittande, och med denna rörligt förenade, kul- eller päronformigt svällda ändan av ett djurs kropp.

Haha!


Nummer två: Jag har aldrig riktigt förstått innebörden av ordet "ballongmage". Förrän nu.

Haha! Så tjock!

Hejdå.