Nu är det dags igen!

"För vaddå?" undrar ni nu. För karatetävling såklart!
Nu på söndag kommer jag att tävla i en tävling som jag inte minns namnet på, återigen i Löthallen i Sundbyberg (närmaste tunnelbanestation är dock Duvbo).
Jag förväntar mig att se en skylt/banderoll/något annat stort med texten "Grönt är nya svart" i det massiva publikhavet! Jag ska inte ta på mig äran för denna fyndiga text, det var faktiskt Eriks idé. Men jag vill ändå ha den i publiken. Jag är ju ingen diva som anser att alla idéer utom mina egna är dåliga. Bara de flesta.
Jag tror att det med största sannolikhet är barntävlingar på förmiddagen, och att man inte behöver dyka upp förrän tidigast tolv, kanske till och med framåt ett. Eller ja, jag måste förstås vara där och registrera mig klockan tio, jippi, men ni kära vänner behöver inte komma förrän senare.
Jag skulle gissa att inträdet ligger runt 50 kronor.

Den som inte kommer, den är moderat!

Tjocka barnet

Min mamma säger att tjocka barn inte kan le.


Men det kan jag!

Miniorscouter är underhållande varelser.

I helgen har vi haft övernattning med miniorerna. Vi var tio ledare på 16 barn, så det var skönt. Man behövde inte jobba äschlet av sig hela tiden.
Vilket naturligtvis inte betyder att man är pigg efteråt.
I alla fall, detta har hänt:

Johan har försökt röra i köttfärssåsen så manligt som möjligt.

Röda lyktan stopp har blivit utbuad.

Barnen har ropat "Vi vill ha mat!" i klassisk huligananda.

Alla har skyllt ifrån sig på alla minst en gång.

Johan har ätit ett berg av tidigare nämnd köttfärssås.

Ledarna har skrattat hysteriskt åt bajsraukar och annat när klockan slagit sent. Alltså typ halv elva.

Miniorerna har fascinerat tittat på Henke och Kristians speleman-tokdans.

Några upptäckte att man kan öppna luckan på baksidan av dasset och titta upp i rumpan på den som sitter där. Och att man dessutom kunde flytta på tunnan, så att den som ska gå missar tunnan och bajsar på golvet i stället.

Jag har åter förundrats av barn och föräldrars bristande kunskaper i packning.


Ja det var väl ungefär det som var utmärkande för helgen. Vi fick faktiskt sova nästan hela natten! Det kan ju annars vara en sådan grej som man minns - jag fick till exempel ungefär en timmes sömn förra övernattningen. Nu blev det mycket mer. Skönt. Men jag är ändå tött.
Gonatt.