Min käre Marcus har skrivit en bok: "Bögjävel". De ska även göra en film, och har gjort teasers för att locka producenter och pengar. Här är de:
Tove
Mattias
Fint va?
Håll dig uppdaterad på:
www.marcustallberg.se/bogjavel.htm
tisdag 9 juni 2009
måndag 1 juni 2009
Shortsen med stort S
Ska du ut ikväll?
Vill du ligga, men orkar inte ragga?
Då har jag lösningen för dig! Sätt på dig ett par Shorts med stort S, och du ska få välja mellan fulingar, snyggingar, biffar och mesar, sliskon och svärmorsdrömmar, pervon och, ja de allra flesta faktiskt.
(Varan fungerar även om man inte vill ligga, men ändå känna sig jävligt het)
När jag själv hörde talas om dessa Shorts hade jag svårt att tro att det faktiskt skulle vara på detta vis. Jag kände att reklamen nog var något överdriven, och att de flesta ändå skulle tycka man var lite lam som kom till Stora Sommarfesten med ett par plastiga träningsshorts. Jag och Emma bestämde oss för att motbevisa Shortsens verkan, och klädde på oss dessa (samt vita linnen, rosa örhängen, fjärilshårspännen, vita skor, nyinköpta (fantastiskt goda) parfymer och våra underbara personligheter) och knallade iväg till Kåren och Sommarfesten.
Mina damer och herrar, det jag nu ska tala om för er kan tänkas förvåna. Men jag lovar er, detta är total sanning.
Många människor raggade på oss under kvällen, men framförallt en kille stack ut ur mängden. Är detta bra eller dåligt? Döm själva.
Denna gosse kom fram inte mindre än tre (tre!) gånger och försökte ragga upp både mig och Emma. Varför gör en människa detta mot sig själv? Varför utsätta sig för den förnedring som medföljer ett dissande, och så många gånger?
Jag och Emma har analyserat situationen och kommit fram till att pojken mellan de tre försöken förmodligen har hunnit glömma att han redan provat lyckan och redan också blivit dissad. Jag föreställer mig hans tankeverksamhet, och hans agerande därefter:
"Ååå! Snygga beeen!!" Försöker dansa lite osexigt men märker att det inte ger någon som helst respons. "Nähä... Nä okej, de dissar mig."
Tar en liten sväng på dansgolvet, får syn på två par skitsnygga ben, varpå han tänker: "Åh, sjitt! My god, vilka ben!!" Försöker (igen) dansa ganska oläckert, men får om möjligt ännu sämre respons denna gång. "Nähä. Får prova någon annan då" Dansar lite med en annan tjej, som i början dansar tillbaks men sedan tröttnar. Tittar sig lite besviket omkring och får syn på vad som måste vara kvällens snyggaste ben!
"Wooow! De där vill jag dansa (ligga?) med!" Han närmar sig lite diskret, men Emma får ändå syn på denna tragiska man i rutig skjorta och brister ut i ett enormt gapskratt. Karin undrar vad som orsakat denna storartade skrattkavalkad, vänder sig åt sin vänstra sida och får syn på denne man som hon redan ratat två gånger den senaste timmen. Hon förstår genast vad Emma skrattat så hysteriskt åt, och faller in i hennes muntra flabb. Grabben fattar direkt vad som hänt och lommar dystert iväg. Stackare.
Nåväl.
Huruvida det egentligen var Shortsen, de matchande örhängena, de matchande fjärilshårspännena, de matchande linnena, de matchande skorna, de döläckra matchande katterna på våra döläckra deltoideus, våra nya parfymer eller våra fantastiska personligheter som egentligen skapade denna beatles-hysteri vet man egentligen inte, men tecknen tyder på att det ändå var Shortsen som hade den största verkan.
Klart slut.
Vill du ligga, men orkar inte ragga?
Då har jag lösningen för dig! Sätt på dig ett par Shorts med stort S, och du ska få välja mellan fulingar, snyggingar, biffar och mesar, sliskon och svärmorsdrömmar, pervon och, ja de allra flesta faktiskt.
(Varan fungerar även om man inte vill ligga, men ändå känna sig jävligt het)
När jag själv hörde talas om dessa Shorts hade jag svårt att tro att det faktiskt skulle vara på detta vis. Jag kände att reklamen nog var något överdriven, och att de flesta ändå skulle tycka man var lite lam som kom till Stora Sommarfesten med ett par plastiga träningsshorts. Jag och Emma bestämde oss för att motbevisa Shortsens verkan, och klädde på oss dessa (samt vita linnen, rosa örhängen, fjärilshårspännen, vita skor, nyinköpta (fantastiskt goda) parfymer och våra underbara personligheter) och knallade iväg till Kåren och Sommarfesten.
Mina damer och herrar, det jag nu ska tala om för er kan tänkas förvåna. Men jag lovar er, detta är total sanning.
Många människor raggade på oss under kvällen, men framförallt en kille stack ut ur mängden. Är detta bra eller dåligt? Döm själva.
Denna gosse kom fram inte mindre än tre (tre!) gånger och försökte ragga upp både mig och Emma. Varför gör en människa detta mot sig själv? Varför utsätta sig för den förnedring som medföljer ett dissande, och så många gånger?
Jag och Emma har analyserat situationen och kommit fram till att pojken mellan de tre försöken förmodligen har hunnit glömma att han redan provat lyckan och redan också blivit dissad. Jag föreställer mig hans tankeverksamhet, och hans agerande därefter:
"Ååå! Snygga beeen!!" Försöker dansa lite osexigt men märker att det inte ger någon som helst respons. "Nähä... Nä okej, de dissar mig."
Tar en liten sväng på dansgolvet, får syn på två par skitsnygga ben, varpå han tänker: "Åh, sjitt! My god, vilka ben!!" Försöker (igen) dansa ganska oläckert, men får om möjligt ännu sämre respons denna gång. "Nähä. Får prova någon annan då" Dansar lite med en annan tjej, som i början dansar tillbaks men sedan tröttnar. Tittar sig lite besviket omkring och får syn på vad som måste vara kvällens snyggaste ben!
"Wooow! De där vill jag dansa (ligga?) med!" Han närmar sig lite diskret, men Emma får ändå syn på denna tragiska man i rutig skjorta och brister ut i ett enormt gapskratt. Karin undrar vad som orsakat denna storartade skrattkavalkad, vänder sig åt sin vänstra sida och får syn på denne man som hon redan ratat två gånger den senaste timmen. Hon förstår genast vad Emma skrattat så hysteriskt åt, och faller in i hennes muntra flabb. Grabben fattar direkt vad som hänt och lommar dystert iväg. Stackare.
Nåväl.
Huruvida det egentligen var Shortsen, de matchande örhängena, de matchande fjärilshårspännena, de matchande linnena, de matchande skorna, de döläckra matchande katterna på våra döläckra deltoideus, våra nya parfymer eller våra fantastiska personligheter som egentligen skapade denna beatles-hysteri vet man egentligen inte, men tecknen tyder på att det ändå var Shortsen som hade den största verkan.
Klart slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
