Så här gick det till:
Den som skulle bli gipsad fick lägga sig på köksgolvet. Först ut var Agnes. Hon såg ut som Dexters nästa offer, och kände sig enligt uppgifter ungefär som det också. Såhär såg hon ut:
I alla fall, därefter började jag gipsa på henne. Jag var långsam och gjorde en hyfsat snygg ganska ojämn mask. Den såg ut såhär:
Sedan var det min tur. Jag lade mig på golvet, fick plastfolie över ansiktet, svart förkläde på kroppen, och kände mig genast som ett Dexter-offer jag med. Agnes började gipsa på mig, och efter ett tag insåg jag hur svårt det är att ligga helt stilla på ett köksgolv! Vi hade musik på och jag sjöng självklart med för full hals, och dansade med det enda som gick att dansa med utan att försvåra alltför mycket av Agnes arbete, vilket var fötterna och rumpan. Tyvärr störde det också, så jag fick inte göra det. Då försökte jag istället komma på vad jag kände mig som. Jag kom fram till en sardin, och så kände jag det som att Agnes höll på att forma om mitt ansikte. Jag kom på en massa andra smarta saker också, men jag minns dem inte tyvärr. När Agnes reste på sig och skulle fixa något märkte jag dessutom att jag kunde röra runt på masken om jag rörde runt på ansiktet! Det var jätteroligt! Det tyckte dock inte Agnes, så det fick jag inte heller göra.
Agnes var ännu långsammare än jag, och gav mig en konstig näsa och snea ögon, men det gjorde inget för egentligen var jag inte så intresserad av att ha själva masken, utan det var mest kul att göra dem. Det var verkligen det!
Fast det roligaste var nästan att titta på den här bilden efteråt:
Någon mer än jag som tänker på en man med puckel på ryggen som brukar ringa i klockorna i Notre-Dame?
