Seriöst?

Ja, ibland börjar man ju undra lite.

I ett tidigare inlägg i denna formidabla blogg visade jag Er en Man - Mannen jag ska gifta mig med. Han satt och gapade och gjorde lite märkliga grimascher. Detta var från en av våra böcker till skolan, och man blir ju lite konfunderad, men jag tänker ändå att "något slags syfte måste det ju ändå ha... det är ju trots allt en skolbok!". Och jag tror att det hade ett syfte, men jag brydde mig inte så mycket om det. Det är lite svårt att göra det när en Man tittar upp på en från boken likt en lite extra dum guldfisk.

Hursomhelst, mina damer och herrar - kurslitteraturen har gjort det igen! Nu är det förvisso bara en bild som känns lite, eller nej förresten ganska mycket, tvivelaktig. Men denna bild är å andra sidan bland det roligaste och sjukaste jag sett (i en skolbok måste tilläggas) på mycket länge.

Behöver jag säga mer?

Händerna på Väggen och Fötterna på Golvet

Det var en gång en flicka. Flickan hade fått ett sommarjobb på en väldigt ödslig plats.

På samma gång var det ett slott. Slottet stod på denns ödsliga plats, och var det enda alternativet utom tält för flickan att sova på under sommaren. Och tält är ett otänkbart alternativ. Helt oglamoröst. Hua! (Plus att det kostade mer än att bo på slottet)

Flickan skulle alltså bo på slottet hela sommaren. Hon var lite rädd för spöken sedan innan, men lyckades övertala sig själv att "visst har folk dött här och visst spökar det, men om jag ignorerar det så finns de säkert inte ändå." Jag vet att det låter som en korkad tanke, men flickan var ganska korkad.

Hur som helst, det första flickan märkte när hon besteg slottet var några handavtryck på väggen. Väldigt små handavtryck av något som skulle kunna vara intorkat blod.


Flickan blev lite förskräckt, men lyckades ändå förtränga detta fakta. Det fanns inga andra alternativ om hon skulle kunna sova på nätterna.

Men En Dag, just som hon höll på att ignorera och förtränga som bäst så hände något dramatiskt! En morgon sa en av flickans sambos "Kom, jag ska visa dig en sak". Karin gick glatt ovetandes med, och det sambon visade för flickan skulle fått vem som helst att svimma och hosta blod. Det var nämligen fotavtryck på golvet! Och inte vilka fotavtryck som helst, nej minsann, utan de såg ut såhär!!


Visst är det dammigt på slottet, men inte så dammigt! Och det bor inga barn på slottet, inte någonstans! Vems är avtrycken? Mystiken tätnar på Slottet. Vem dejtar vem, vem har hånglat med vem, och vem är vems pappa? Följ den spännade fortsättningen när Händerna på Väggen och Fötterna på Golvet fortsätter i en blogg nära dig!