Varför, o varför?

Varför händer detta mig? Inte nog med att jag har lyckats bli den enda i min familj som titt som tätt drabbas av munsår; jag är nog den enda jag vet som lyckas få munsår under näsan! Och det är verkligen munsår, eller ja, herpes, ingen mystisk finne eller pormask eller något. Det är visserligen en aning bekvämare än att ha det på läppen, men det känns väldigt fånigt.

I alla fall: Röstningen är avslutad sedan lång tid tillbaka. Bebisen i Karins mage kommer när den kommer få namnet Rackartuss. Dessvärre är detta ett namn som det inte är tillåtet att döpa sitt barn till. Än så länge. Men det ska säkert gå att få rätsida på det lagom tills barnet kommer. På delad andraplats kom August och Jazz-Ture (vilket man får döpa sitt barn till...), med en röst var.

Pappa trött.

Stilstudie: Så gräddar du bäst en pannkaka

Till att börja med gör du en smet, men det orkar jag inte förklara hur man gör.
Sedan häller du lite smet i en stekpanna som det är smör i.
När den stekt klart på den sidan som är neråt ska du vända. Och det är detta som är svårt! Gör rätt!
Sedan låter du den steka på andra sidan en stund, varpå du snyggt och prydligt viker ihop pannkakan och lägger den på en hög.

Voila! Du har just stekt din första perfekta pannkaka!


Eftersom detta blev ännu ett ganska torrt inlägg i en lång rad kommer här, i brist på bättre, den bästa bilden jag någonsin tagit.

Bekännelse

Jag har länge velat förneka det faktum att jag är lite smått superklumpig ungerfär överallt och hela tiden. Men nu går det bara inte längre! Jag är hopplös.
Jag kan hålla mina kläder rena ungefär en dag, sedan sitter middagen där, prydligt intorkad. Jag skulle kunna föda barnen i Afrika med all den mat som genom åren hamnat på mina kläder eller duken bredvid min tallrik! Alltså inte föda som i förlossning, utan som i mata typ...
Det är som att jag inte kan äta ordentligt om jag inte koncentrerar mig på gaffeln, att jag inte kan ta emot en skål ordentligt om Agnes rör sig bredvid mig i soffan, jag kan inte hålla i ett vinglas (förvisso tomt, men det gick sönder) utan att råka smälla in det i en skåplucka om jag inte tittar på det hela tiden. Jag har ingen koll på var mina kroppsdelar tar vägen liksom. De far runt överallt där min blick inte är och skapar kaos och oreda och dedsi-klibb på golvet.
Skärpning!

Ps. Vad är en schlagerbebis?