Androgyn?

Nej, jag har inte opererat mig eller något, jag är fortfarande av det kvinnliga könet. Men om jag har på mig mössa och termobyxor och en stor jacka så kan jag se ut som en... ja, "man" är väl fel ord... kille snarare. En väldigt kortväxt kille. Som inte kommit in i puberteten ännu. En pojke kanske. En ganska feminin pojke.

Dagen efter

Ja, det gick ju inte så bra det där. För er som inte var där och tittade kan jag meddela att den som kom närmast sanningen i röstningen var Elin, som röstade "Pinsam tystnad". Grattis Elin! Men det ska också sägas att de flesta som var där (en resturang) var där för att titta på fotboll eller äta, så det var inte så många som skrattade åt något alls. Det brukar vara på Boulevardteatern där folk betalar 100 kronor och faktiskt vill se BungyComedy.
Menmen, här är mina tankar:

Jag var den som skulle börja, och det sägs att det inte ska spela någon roll, men det gör det för min känsla. Har man sett någon annan kan man lugnas av det, nu var det bara ett proffs innan det var min tur, så jag blev väldigt nervös och pratade gällt och för fort.
Jag lyckades inte få fram mina poänger, för några hängde ganska mycket på tonfall, och det sabbades ju för att jag var nervös. Jag måste alltså ändra i manus, så att det har med orden att göra.
Och så hade jag för mycket att säga, jag var typ tvungen att prata fort för att hinna ändå, och det är inte så bra. Man ska ha ungefär två och en halv minuts material sa de, och det kan jag förstå, för då kan man ta det lugnt och hinna andas och inte vara stressad redan i förväg.

Mycket att tänka på alltså. Men! Nu har jag provat och överlevt, och jag ska vara med i finalen/semifinalen eller vad det blir också. Tror jag. Jag ska ändra och ta bort lite i mitt material och gå på en kurs och sedan ska jag äga scenen!

Hejdå.

Funderingar

Jag har hittat i ett anteckningsblock små texter som inte direkt passar in någon annanstans, så då tänkte jag självklart "Bloggen!". Jag kommer därför lägga upp små texter lite då och då från och med nu som inte är så filosofiska, men kanske tänkvärda. Jag vet inte, döm själva. Den första kommer här:

I vissa ganska töntiga tidningar där kändisar intervjuas brukar de få frågor som "Vad finns alltid i ditt kylskåp?". Jag har funderat på denna fråga; "vad har jag alltid i mitt kylskåp?", djupt och länge, och jag är lite besviken över resultatet. Det jag kommit fram till är nämligen detta:
Vitlök.
Andra människor har sexiga saker som ost, och filmjölk. Lite tufft smör kanske.
Jag har vitlök.
Hur häftigt är det? Okej, det är jävligt häftigt att äta en hel vitlöksklyfta, men det gör aldrig jag.
Allt som finns kvar är alltså en massa vitlök i mitt kylskåp. Alltid.

Jag är galen.

Ja, det är sant. De flesta av er som läser denna blogg har väl redan hört det här, men ni får höra det en gång till, plus att ni nu kan tänka "oj, när var det nu igen? Just det, det står ju på Karins blogg" och så kan ni gå in och titta när och var det är. Ja vad bra!
Nu är ni som inte hört detta innan konfunderade och nyfikna och undrar vad nu detta kan vara. Vad är det som är någon gång någon tid, och som orsakat att Karin är galen? Men jag kan lugna er redan nu och säga att det inte är detta som gjort mig till galen, utan att jag är galen som ska göra det.
Detta något är, för er som då inte hört det, fast ni andra kan också läsa det om ni villl:
Stand-up comedy. Eller ståuppkomik som det heter på svenska. Jag ska alltså prova på denna konstform eller vad man ska kalla det, och jag har ångest. Det går till så att man betalar 100 kronor och så får man tre minuter på en scen, för galningar som jag som vill prova. BungyComedy kallas det. Jag kan ju också säga att stjärnor som Björn Gustafsson, Soran Ismail och Petra Mede har börjat sina ståuppkarriärer på detta sätt, så om man faktiskt skulle vilja jobba med detta är det kanske ett bra sätt att börja. Men det tror jag inte jag vill, för jag har just nu ångest som sagt, och delar åsikten att jag kommer göra bort mig med båda mina föräldrar.
Tid och plats för detta är i alla fall, för den som vill bevittna mitt nederlag: 10 juni (tisdag), 19.30, på ett ställe som heter EGO på Kammakargatan 22, gratis inträde.
Läskigt!
Fast jag är lite laddad också.

Dagens citat (nästan dagens i alla fall):
"Men ukkulelen, den är ju liksom som min näsa!"

Mats Wahlberg, 55

Hejdå. Kanske för alltid! Kan man dö av skam?