Så häromveckan gick jag in till en patient som är rätt så dålig och knappt kan prata.
Han tittar genast när jag kommer in i rummet upp på mig och börjar ivrigt göra ljud ifrån sig, det liknar tal men jag hör inte alls vad han säger. (jag är medveten om att jag btte tempus mitt i ett stcke.) Efter ett par sekunder börjar han gestikulera ner mot blöjan och då får jag panik! Jag har utbildat mig till sjukgymnast för att slippa gräva i blöjor, jag vill ju bara göra andningsgymnastik! Han stoppar ner händerna i blöjan och börjar gräva så smått och jag säger snabbt att jag inte kan något om blöjor men att jag ska hämta en undersköterska. Undersköterskorna säger dock att de nyss varit och tittat i hans blöja och det är inget fel med den.
Jag återgår till patienten och vidarebefordrar denna information. Patienten verkar dock inte lita på det för han börjar igen gräva i blöjan. Hela jag skriker inombords men jag tittar ändå lite försiktigt och förtvivlat ner i blöjan där han håller i snoppen. Han har en slang som är instucken vilket innebär att han har kateter, och jag säger lite lättat "Men är det katetern du menar?". Då gör mannen en gest ni vet som när man inser något och får en liten aha-upplevelse, släpper genast ner blöjan igen och börjar rätta till med täcket, och så skrattar han lite och klappar mig på armen. Det var alltså inte svårare än så. Man kan ju ändå förstå att det måste kännas konstigt med en slang i snoppen, han kom ju säkert inte alls ihåg när och varför han hade fått den!
De äldre är även flitiga med att ge komplimanger - men det är inte alltid det man är van att få höra. (Okej, nu låter det som att jag får komplimanger jämt och ständigt, så är det inte men ni kanske förstår hur jag menar.) För några veckor sedan stannade en tant upp mitt i en diskussion och sa:
"Vilka fina ögonbryn du har! Alla här har så fina ögonbryn." Och sedan började hon oja sig över sina egna.
Senast igår sa en annan härlig dam, som för övrigt inte hör något alls men ändå inte skriker:
"Men vilka fina naglar du har!"
Jag som alltid biter ner mina naglar och pillar på nagelbanden så de går sönder blev förvånad, men försökte ändå gestikulera ett tack och le lite charmigt.
Det är trevligt tycker jag, och jag kommer nog sakna de gamla litegrann. Fast man får ju faktiskt träffa äldre på vårdcentral också då och då så det ska nog gå bra ändå.
Sockor som jag, appropå äldre, stickat helt själv.
