Please hang up now!

Ibland undrar jag om jag valt fel i livet. Ska jag verkligen bli sjukgymnast? Är det verkligen det som är mitt kall? Skulle jag inte passa grymt mycket bättre som manus-författare?
Om jag fick ha Elin med mig, som egentligen kanske oftast gör större, eller i alla fall bättre, delen av jobbet...

Nåväl.

Anledningen till att jag denna gång funderar över saken är att jag precis lyssnat på ett av våra stora mästerverk! En radioshow vi gjorde i tvåan på gymnasiet. Uppgiften (i engelska för övrigt) var att skriva ett tal eller en debatt av något slag, minns inte riktigt, som man hur som helst fick spela in. Våran diskussion i radioprogrammet vi då valde att göra handlade om

"Pink t-shirts with teddybears on, is it really okay?"

Vissa delar av programmet är kanske inte riktigt lika storslagna som andra, men dessa två delar är typ asbra:

Dialog mellan Bob, 27, och programledare Karyn Whaleberg:
Bob:"I wanna tell you my secret now. I see dead teddybears!"
"...When?"
"All the time! They're everywhere, walking around like regular teddybears!"
"Woow... But, what do you think about teddybears on pink t-shirts?"
"And you know, the teddybears. They can take over people! It could be anyone! The girl next door. Or the little boy on the train, with the ice-cream!"
"You know, Bob? I could be me!"
...
"Hih!"
klonk!


"Next on the air we have Kim, 14. Hello Kim! What do you think about this question?"
"Well, I wear pink t-shirts with teddybears on all the time, and I don't care what anybody says about that"
"You go girl!"
"But... I'm a guy!"
"Ooh... eeeehm"
Please ha
kchhsh
klonk!
Thank you for your call!


Är det inte bra så säg?!