Jag vill vara bäst!

I går var det konsert med elever som spelar i kulturskolan i Aspudden. Alla var självklart inte med, men av någon märklig anledning som jag inte kan förklara var jag det.
Hur som helst, nervös som ett litet löv gick jag upp där på den lilla upphöjningen i golvet, även kallad scen, och spelade ett stycke som jag ända tills cirka en sekund tidigare kunde ganska bra. Jag behöver väl inte säga att jag tappade räkningen på hur många gånger jag spelade fel. Och det var ändå på en låt som var ungefär trettio sekunder lång...
Och jag vet att många nu säger: Men Karin, du har ju bara spelat i ett år, det är ingen som tror att du ska vara övergrym.
Men vadå, hallå! Jag vill ju vara bäst! Spelar roll vad folk förväntar sig... Eller nej förresten, för jag fick världens presentation ju! Typ "här är Karin som har spelat i ett år. Vi ska spela ett stycke ur en så häär tjock bok som innehåller sjukt avancerade låtar" Alltså typ: Karin är asbra!! Vilket ju gav en del förväntningar, som jag naturligtvis inte levde upp till.
Menmen, övning ger färdighet, så det är väl bara att börja. Eller ja, fortsätta... Tills jag är bäst!
Hejdå.