Jag är galen.

Ja, det är sant. De flesta av er som läser denna blogg har väl redan hört det här, men ni får höra det en gång till, plus att ni nu kan tänka "oj, när var det nu igen? Just det, det står ju på Karins blogg" och så kan ni gå in och titta när och var det är. Ja vad bra!
Nu är ni som inte hört detta innan konfunderade och nyfikna och undrar vad nu detta kan vara. Vad är det som är någon gång någon tid, och som orsakat att Karin är galen? Men jag kan lugna er redan nu och säga att det inte är detta som gjort mig till galen, utan att jag är galen som ska göra det.
Detta något är, för er som då inte hört det, fast ni andra kan också läsa det om ni villl:
Stand-up comedy. Eller ståuppkomik som det heter på svenska. Jag ska alltså prova på denna konstform eller vad man ska kalla det, och jag har ångest. Det går till så att man betalar 100 kronor och så får man tre minuter på en scen, för galningar som jag som vill prova. BungyComedy kallas det. Jag kan ju också säga att stjärnor som Björn Gustafsson, Soran Ismail och Petra Mede har börjat sina ståuppkarriärer på detta sätt, så om man faktiskt skulle vilja jobba med detta är det kanske ett bra sätt att börja. Men det tror jag inte jag vill, för jag har just nu ångest som sagt, och delar åsikten att jag kommer göra bort mig med båda mina föräldrar.
Tid och plats för detta är i alla fall, för den som vill bevittna mitt nederlag: 10 juni (tisdag), 19.30, på ett ställe som heter EGO på Kammakargatan 22, gratis inträde.
Läskigt!
Fast jag är lite laddad också.

Dagens citat (nästan dagens i alla fall):
"Men ukkulelen, den är ju liksom som min näsa!"

Mats Wahlberg, 55

Hejdå. Kanske för alltid! Kan man dö av skam?