Pinsamt i tvättstugan

Det är sällan det är roligt i tvättstugan. Därför måste man ju roa sig själv lite grann, och detta gör man enklast genom att sjunga så högt och illa man kan - det är sällan man annars kan göra det utan att någon hör. Därför är det så bra när man har tvättstugan för sig själv.
Hursomhelst.
Jag började som vanligt yla, och denna gång var det av någon anledning lucia-sången som stod på repertoaren. Det spårade ur och jag böjade imitera backstreet boys och darin och alla skönsjungande wailing-mästare som är bättre på denna svåra konst än jag. En hyfsat dålig lucia-tolkning med andra ord.
Och då, precis när jag var klar med min allra fulaste "ohoo", vänder jag mig om och ser att någon kliver in genom dörren! Gud så pinsamt! Men jag vet inte om hon hörde. Jag bara flinade generat åt min egen sånginsats och sa hej utan att möta hennes blick. Skammen brände i öronen.
Tur att jag inte stod med huvudet i centrifugen också, vilket annars är ganska kul, då skulle hon garanterat tittat på mig ännu konstigare än vad hon nu gjorde.

Sedan skulle hon såklart börja stoppa i tvätt i de andra maskinerna, för jag var ändå klar, så då kunde jag ju definitivt inte fortsätta mitt skönsjungande. Eftersom hon då stannade kvar därnere. Värdo!