Jag är bäst!

Ja, då kan vi helt enkelt konstatera att det inte bara är en allmän åsikt, utan ett fakta.
Jag skrev ju sist om den stundande tävlingen i karate som alltså, som utlovat, ägde rum igår i Sundbyberg. Dagen började med ett ynk om att det var tidigt, och vi kom, som väntat, iväg ungefär en halvtimme efter beräknad tid. Menmen.
Väl där irrade jag mig iväg till registreringen medan pappa parkerade bilen. När vi alla (jag, mamma, pappa) var samlade tittade vi i programmet och såg att min klass skulle börja tävla klockan 14.45. Klockan var då ingefär 10.10.
Men på en karatetävling blir man inte uttråkad, för det finns en massa saker att titta på. Ja, först var det ju barnens tur, och det var intressant vid två tillfällen; dels när min syssling, som förresten var jättbra, tävlade, och dels när man såg små sjuåringar - som knappt når upp till midjan på en - göra kata.
Det var också ganska coolt att se folk göra kata med vapen. Det bara schwosh, schtuck.
Livsfarligt.

Lite senare var det uppvisning i bland annat Kyudo, vilket var världens långsammaste och tråkigaste sport att titta på.

Efter uppvisningen började de mer intressanta klasserna, där bland annat jag då var med.
Och vann!

Tyvärr har jag inga bilder från själva när jag gör, men pokalen är ju så fin, så det duger väl tycker jag.

Ja, jag är helt enkelt bäst.
(Jag låter bli att nämna att det bara var tre styckna med i min klass)

Klart slut.