söndag 5 juli 2009

Händerna på Väggen och Fötterna på Golvet

Det var en gång en flicka. Flickan hade fått ett sommarjobb på en väldigt ödslig plats.

På samma gång var det ett slott. Slottet stod på denns ödsliga plats, och var det enda alternativet utom tält för flickan att sova på under sommaren. Och tält är ett otänkbart alternativ. Helt oglamoröst. Hua! (Plus att det kostade mer än att bo på slottet)

Flickan skulle alltså bo på slottet hela sommaren. Hon var lite rädd för spöken sedan innan, men lyckades övertala sig själv att "visst har folk dött här och visst spökar det, men om jag ignorerar det så finns de säkert inte ändå." Jag vet att det låter som en korkad tanke, men flickan var ganska korkad.

Hur som helst, det första flickan märkte när hon besteg slottet var några handavtryck på väggen. Väldigt små handavtryck av något som skulle kunna vara intorkat blod.


Flickan blev lite förskräckt, men lyckades ändå förtränga detta fakta. Det fanns inga andra alternativ om hon skulle kunna sova på nätterna.

Men En Dag, just som hon höll på att ignorera och förtränga som bäst så hände något dramatiskt! En morgon sa en av flickans sambos "Kom, jag ska visa dig en sak". Karin gick glatt ovetandes med, och det sambon visade för flickan skulle fått vem som helst att svimma och hosta blod. Det var nämligen fotavtryck på golvet! Och inte vilka fotavtryck som helst, nej minsann, utan de såg ut såhär!!


Visst är det dammigt på slottet, men inte så dammigt! Och det bor inga barn på slottet, inte någonstans! Vems är avtrycken? Mystiken tätnar på Slottet. Vem dejtar vem, vem har hånglat med vem, och vem är vems pappa? Följ den spännade fortsättningen när Händerna på Väggen och Fötterna på Golvet fortsätter i en blogg nära dig!

3 kommentarer:

Petra sa...

hoppas att du har det roligt i Ankeborg! varför svarar du inte på mitt sms, jag undrar ju när i augusti du kommer va hemma så att man kanske kan ses då.

Elin sa...

Oouuooiiihh! Nu kommer jag inte kunna somna!

Beväpna er med pålar och vitlök! Strö ut salt på golvet och uttala besvärjelser! Och vad ni än gör: följ inte med läskiga svarthåriga barn ner i brunnar!

Karin sa...

Haha! Jag ska följa dina råd, o Du Store! Du Vise!