Gah! Mina damer och herrar, jag ber er att se upp! Eller inte nödvändigtvis upp, men ni bör hålla utkik! Ty nu har det fruktade, De fruktade, börjat kräva sin makt.
Det vi länge har anat, men som ingen velat tala högt om, är nu slutligen på väg att ske. Nu har det som vi länge fasat för, men förnekat in i det sista, ändå hänt. De-som-inte-får-nämnas-vid-namn har till slut kommit fram i ljuset, och gett sig till känna som Människo-hatare, Mugglar-fiender, Fot-ovänner.
Idag, mina damer och herrar, blev jag attackerad av ett Kastrullock!
Helt utan förvarning kom den vildsinte. Som från ingenstans skuttade han ner från diskhon där jag lagt honom, i tron (förnekelse?) att det var ett vanligt dött Lock. Men ack så fel jag hade! Han kastade sig - med den vassa kanten före! - rakt på min stackars intet ont anande fot. Jag insåg direkt vad som var på väg att hända, och slängde mig genast ner på marken, denna gång för att ta skydd. Man ska inte göra misstaget att ge sig in i strid med ett Lock, och framförallt inte ett Kastrullock, utan förberedelse - det slutar bara med kaos och förödelse. Ni är oroliga, jag vet. Men eftersom jag skriver detta nu förstår ni kanske att jag är vid liv trots allt.
Men hualigen. Det skulle inte förvåna mig om det är han som idag anföll mig, som är ledare för hela deras armé! Sådan teknik har jag tidigare knappt sett ens från de mest tränade Lock. Och Han bor alltså hemma i mitt kök.
I mitt kök!
Jag ställer mig genast frågan: Är det här de har sitt huvudkontor? Håller denna konspiration, planering att ta över världen, på i mitt hus? Har detta pågått rätt framför näsan på mig, utan att jag har märkt något? Hur kan detta ha skett?!
Och till er som fortfarande förnekar detta faktum: Jag har beviset på min fot! En bula så hög att berget hemma på gården i Aspside verkar ungefär lika stor som en fjärt. Jag har glömt min kamera där, i Aspside, så jag kan dessvärre inte fota. Men den finns där, det vill jag lova! Bulan alltså. Kameran också förvisso, men det var bulan jag menade.
Klart slut.