Häromdagen, igår närmare bestämt, satt jag fridfullt och åt frukost runt halv-tolv-snåret när min mor plötsligt stack ett kuvert under näsan på mig. Jag blev förvirrad, och trodde för ett ögonblick att det var Hogwarts som äntligen hade insett sitt misstag, och nu skulle anta mig till sin berömda skola. Så var icke fallet, utan avsändaren var Långholmens hotell, hotellet där jag sökt jobb som städare. Man söker allt när man är arbetslös. Nog om det. Jag slet och bet och rev och lyckades tillslut få upp det eländiga pappersskrället och läste bedrövat att de inte ville ha mig. Buhu! Jag drog genast förhastade slutsatser, och kom fram till att jag aldrig skulle få ett jobb i hela mitt liv. Jag försjönk i djup depression.
Men! Fem minuter senare ringde telefonen. Det var från Gröna Lund, och jag insåg genast att siare inte är min lott i livet. De ville anställa mig! Lönen är skitdålig, men det är ett jobb! Jag ska vara på barnattraktionerna, så alla som vill åka karusell i sommar måste hälsa på mig. Alla andra också.
Förresten hatar jag min kamera, som varje gång Agnes skulle fota mig när jag åkte snowboard fick slut på batterier. Jippi. Inga häftiga bilder den här gången alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Haha! Du har aldrig funderat på att skriva något i dagboksform? Jag tror du skulle kunna göra det både superbra och megakul!
Jag har försökt några gånger, men det slutar alltid med att jag skriver när jag orkar och komemr ihåg, vilket är ungefär en gång om året. Dessutom är det bara tråkigt att läsa i efterhand. Det är bättre att skriva då andra ska läsa, för då vill man vara rolig.
Eller menar du typ som en berättelse i dagboksform kanske? Ja, men det skulle jag ju kunna göra! Fast många skulle nog bli irriterade på mig, för att det är så spretigt.
Jag menade som en berättelse i dagboksform. Men vad menar du med spretigt?
Att jag skiftar mellan ack och ty och att skriva som jag pratar, vilket ofta blir konstiga meningsbyggnader som är svåra att läsa för att orden inte kommer i den ordning som de borde. Eller kanske snarare skriver jag som jag tänker. I mitt huvud låter det logiskt, men när jag läser det i efterhand känns det just spretigt.
Bah! Du skriver bra ju! Grattis till jobbet!
Tack! Och tack!
Gött! Då kommer jag till gröna lund nån gång i sommar. Jag ska bara åka i barnkarusellerna. Hela dagen.
Vad bra. Och bara den som jag står i, jag kommer stå i samma hela dagen. Å vad kul du ska ha!
Skicka en kommentar