Miniorscouter är underhållande varelser.

I helgen har vi haft övernattning med miniorerna. Vi var tio ledare på 16 barn, så det var skönt. Man behövde inte jobba äschlet av sig hela tiden.
Vilket naturligtvis inte betyder att man är pigg efteråt.
I alla fall, detta har hänt:

Johan har försökt röra i köttfärssåsen så manligt som möjligt.

Röda lyktan stopp har blivit utbuad.

Barnen har ropat "Vi vill ha mat!" i klassisk huligananda.

Alla har skyllt ifrån sig på alla minst en gång.

Johan har ätit ett berg av tidigare nämnd köttfärssås.

Ledarna har skrattat hysteriskt åt bajsraukar och annat när klockan slagit sent. Alltså typ halv elva.

Miniorerna har fascinerat tittat på Henke och Kristians speleman-tokdans.

Några upptäckte att man kan öppna luckan på baksidan av dasset och titta upp i rumpan på den som sitter där. Och att man dessutom kunde flytta på tunnan, så att den som ska gå missar tunnan och bajsar på golvet i stället.

Jag har åter förundrats av barn och föräldrars bristande kunskaper i packning.


Ja det var väl ungefär det som var utmärkande för helgen. Vi fick faktiskt sova nästan hela natten! Det kan ju annars vara en sådan grej som man minns - jag fick till exempel ungefär en timmes sömn förra övernattningen. Nu blev det mycket mer. Skönt. Men jag är ändå tött.
Gonatt.