Bögjävel

Min käre Marcus har skrivit en bok: "Bögjävel". De ska även göra en film, och har gjort teasers för att locka producenter och pengar. Här är de:

Tove


Mattias


Fint va?

Håll dig uppdaterad på:

www.marcustallberg.se/bogjavel.htm

Shortsen med stort S

Ska du ut ikväll?
Vill du ligga, men orkar inte ragga?
Då har jag lösningen för dig! Sätt på dig ett par Shorts med stort S, och du ska få välja mellan fulingar, snyggingar, biffar och mesar, sliskon och svärmorsdrömmar, pervon och, ja de allra flesta faktiskt.
(Varan fungerar även om man inte vill ligga, men ändå känna sig jävligt het)


När jag själv hörde talas om dessa Shorts hade jag svårt att tro att det faktiskt skulle vara på detta vis. Jag kände att reklamen nog var något överdriven, och att de flesta ändå skulle tycka man var lite lam som kom till Stora Sommarfesten med ett par plastiga träningsshorts. Jag och Emma bestämde oss för att motbevisa Shortsens verkan, och klädde på oss dessa (samt vita linnen, rosa örhängen, fjärilshårspännen, vita skor, nyinköpta (fantastiskt goda) parfymer och våra underbara personligheter) och knallade iväg till Kåren och Sommarfesten.

Mina damer och herrar, det jag nu ska tala om för er kan tänkas förvåna. Men jag lovar er, detta är total sanning.

Många människor raggade på oss under kvällen, men framförallt en kille stack ut ur mängden. Är detta bra eller dåligt? Döm själva.
Denna gosse kom fram inte mindre än tre (tre!) gånger och försökte ragga upp både mig och Emma. Varför gör en människa detta mot sig själv? Varför utsätta sig för den förnedring som medföljer ett dissande, och så många gånger?

Jag och Emma har analyserat situationen och kommit fram till att pojken mellan de tre försöken förmodligen har hunnit glömma att han redan provat lyckan och redan också blivit dissad. Jag föreställer mig hans tankeverksamhet, och hans agerande därefter:
"Ååå! Snygga beeen!!" Försöker dansa lite osexigt men märker att det inte ger någon som helst respons. "Nähä... Nä okej, de dissar mig."
Tar en liten sväng på dansgolvet, får syn på två par skitsnygga ben, varpå han tänker: "Åh, sjitt! My god, vilka ben!!" Försöker (igen) dansa ganska oläckert, men får om möjligt ännu sämre respons denna gång. "Nähä. Får prova någon annan då" Dansar lite med en annan tjej, som i början dansar tillbaks men sedan tröttnar. Tittar sig lite besviket omkring och får syn på vad som måste vara kvällens snyggaste ben!
"Wooow! De där vill jag dansa (ligga?) med!" Han närmar sig lite diskret, men Emma får ändå syn på denna tragiska man i rutig skjorta och brister ut i ett enormt gapskratt. Karin undrar vad som orsakat denna storartade skrattkavalkad, vänder sig åt sin vänstra sida och får syn på denne man som hon redan ratat två gånger den senaste timmen. Hon förstår genast vad Emma skrattat så hysteriskt åt, och faller in i hennes muntra flabb. Grabben fattar direkt vad som hänt och lommar dystert iväg. Stackare.

Nåväl.

Huruvida det egentligen var Shortsen, de matchande örhängena, de matchande fjärilshårspännena, de matchande linnena, de matchande skorna, de döläckra matchande katterna på våra döläckra deltoideus, våra nya parfymer eller våra fantastiska personligheter som egentligen skapade denna beatles-hysteri vet man egentligen inte, men tecknen tyder på att det ändå var Shortsen som hade den största verkan.

Klart slut.

Grattis på födelsedagen!

Nu är jag 21 år skitgammal. Döden närmar sig var dag som går. Poesi.

I söndags åkte jag hem till Aspside för att bli hyllad för min höga ålder. Jag fick fina presenter av både den närmsta familjen, och av de mer avlägsna släktingarna.
Innan alla släktingar stormade byggnaden hade jag, mamma, pappa och Agnes en fin liten ceremoni där jag öppnade paketen jag hade fått av dem. De var väldigt snygga, speciellt på utsidan. Under denna vackra stund lyckades mästerfotografen Agnes fånga mig på bild i några svaga ögonblick då jag (ja det är sant!) inte var fullt så bedårande skön som jag alltid annars är. Jag förstår att ni har svårt att tro på det jag säger, så jag ska nu bevisa detta faktum för er.

Det ser ut som att jag är sjukligt smal på halsen och dessutom helt sjuktligt förlorat typ halva mitt huvud.

"Wuuuäck!"

"Lukta!"

Ni har fortfarande svårt att tro på mig, men jag lovar: Dessa bilder är inte photoshoppade!

Klart slut.

Drama!

Mina idoler. Så jäkla grymma!





Obs! Titta på hela klippet!

Mannen Myten Legenden

Jag är kär i denna man.


Han är på alla, alla, bilder i en av våra senaste kurslitteraturböcker. Här demonstrerar han ansiktsmuskulaturen och dess användning.
Tror jag.
Jag vet inte så noga, jag har mest tittat på bilderna, inte läst så mycket i texten. Det känns liksom onödigt, när man istället kan lägga tid på att titta på dessa fantastiska bilder:

Behöver jag säga mer?

Jag ska gifta mig med honom. Eller jag skulle ha gift mig med honom, men jag tror han är gammal, för boken är från 80-talet. Så det ska jag kanske inte. Men fortfarande: kärlek vid första ögonkastet, det existerar!



Hejdå.

Hjälplös. Drabbad.

Som ett offer ligger han där. Stackaren. Kraken. Den eländige varelsen.
Utan sitt afro, fladdrande i vinden. Lidande. Han sjunger ut sitt elände, men ingen lyssnar.


Ser ni omänskligheten i det hela?!
Som ett nyfött barn, oskyldig, men så lätt att ge sig på, så lätt att skada.
Som en naken och sårad man (fast utan snopp). Som en banan utan dess skal. Som en liten silvertejprulle ensam på schlagerfestivalens enorma jätte-scen. Som en Björn Gustafsson utan humor, en Brolle utan sexighet. En tjock Brad Pitt. En god tomat, en äcklig glass.

Det bara stämmer inte!

Det är inte som det ska vara, världen är sig inte lik!

Jag tror jag ska starta en facebook-grupp.

Jag fick MVG på tentan som är på fredag!

April april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!
Haha, gick du på den lätta? Liksom, hur skulle det gå till? Jag har ju inte ens gjort tentan än. Och så kan man ju inte få MVG på högskolenivå, det vet väl alla! Plus att jag nog kommer få U=underkänt.
Åå, så himla lättlurad!

En julklapp omsorgsfult inslaget av min käre far.
(OBS! Felstavning med flit)

Gonatt. Jag somnar för alltid och kan inte få tillbaka till icke-kursivt. Bajs.

Tänk om fisar skulle lukta gott!

Vad skulle hända då?

Skulle man gå och längta efter att fisa så man kunde sprida härlig hallondoft el. dyl. omkring sig då?
Skulle olika människors fisar lukta olika?
Skulle en rejäl brakfis vara det mest attraktiva man kunde tänka sig?
Skulle man fortfarande bli något äcklad av ljudet av en prutt?
Eller skulle det istället vara det vackraste man hört?
Skulle ljudet av en en prutt vara något man hade med i sina låtar, för att få folk att tänka på ljuvliga fisar, och därmed tycka att låten är bra? (kallas för övrigt klassisk betingning, hell yeah!)
Skulle man låta bli att spruta parfym och grejer på sig, och istället bara släppa ifrån sig lite gaser och så var det ordnat?
Skulle man skapa orkestrar som spelar star wars-soundtracket med pruttar och fisljud, och dessutom fjärtar, och spela dessa stycken på konserthuset - eller varför inte globen?

Jag vet inte säkert, men jag tror helt klart att jorden skulle vara en helt annan plats att leva på. Allt skulle vara mycket bättre om fisar luktade gott!

Klart slut.

Porr i ICA's julkalender!

Varning! till känsliga läsare.

Mina damer och herrar. Detta är en skandal av stora mått.

Vad ska de små barnen tro när de fridfullt en morgon i december, med lagom mysiga förväntningar på dagens lucka i julkalendern, öppnar just denna lucka, och får se vad de annars aldrig skulle få se om de inte tittar på fel kanal klockan tolv på natten när mamma och pappa inte är hemma? Vad ska de tro, när luckan de så harmoniskt öppnar innehåller en bild som skulle få självaste Hugh Hefner att rodna?

Det är med största tvekan i pekfingret som jag delar med mig av denna bild - vill jag verkligen lägga upp denna sortens bilder på min blogg? Men å andra sidan blir det svårt för er att förstå allvaret i det hela om ni inte får se själva. Man tror ju gärna att berättaren i sådana här situationer överdriver, och för att inse djupet av svek krävs ändå egen beskådning. Så varsågoda:


Hua.

Men! Som om detta inte vore nog! Kära vänner, det är inte över!

Ty när de små liven äntligen hämtat sig från chocken, efter att ha låtit mamma eller pappa öppna luckan nästkommande dagar och sett att det i dessa luckor är något mer barntillåtna bilder, tar de till slut mod till sig och öppnar luckan själva en dag - och detta är vad som möter dem under den lyckliga fasaden av (påklädda) tomtar och snö!:


Vad har hänt med Sverige? Är det så här det ska vara att leva? Är detta vad vi ska tvingas stå ut med i resten av våra betydelselösa liv? Finns det någon mening? Är Rädda Willy verkligen inte mer värd? Matchar verkligen rosa och blått så bra som ögat vill låta oss tro?

Jag bara undrar.

Kaos!

Jag har inte tid att blogga nu men måste få till ett till inlägg i januari. Vi var i Vemdalen förra veckan, eller om det var veckan innan det. Jag är asccol!

Delad stämning råder i bilen på vägen dit.

Ser kanske lite uppstoppad ut, men ändå jävligt ball!

Försökte fota Emma och Yo på samma bild.
De var lite för snabba för att jag skulle hinna med...

Spagetti... Köttbulle!
Eller tvärtom om så önskas.

Stjärtlapp utan k.

Jag har fler bilder, massor med fler faktiskt, men de är hemligstämplade av SÄPO.

Jag har borstat tänderna tre gånger idag. Hittills.
Hejdå.